torsdag, april 19, 2018

Jag är bara krämpor

Tredje dagen däckad i dag och jag har på riktigt inte varit så här sjuk på evigheter. Positivt är att Niagarafallen börjat i min näsa, för det är iaf bättre med slem än med bara vrålont i halsen. Har på riktigt inte kunnat prata pga ont i två dagar. I dag har jag iaf kraxat lite. 
Tror dessutom jag har fått nåt knas i öronen. Känns som att det rinner blod i dem (det gör det inte, har tvingat A att kolla) och det värker konstant. Så nu har min självdiagnos gått från halsfluss till öroninflammation. Dessutom har jag sjukt ont i mellangärdet av allt hostande. Det är ju ingen diagnos, men ja. Jag är bara krämpor nu.
När ska jag bli frisk, kroppen? Kan du skynda på för i morgon ska det vara 18 grader varmt och jag skulle gärna gärna vilja sticka ut min svettiga kropp utanför den här lägenheten. 

måndag, april 16, 2018

Inte så muntert

Jag är sjuk och så trött och känner allt allt är fel. Hostar ihjäl mig och sov hela dagen i dag men känner att mer är fel. Får mens när jag typ egentligen borde ha ägglossning och googlar mig till en miljon fel. Sköldkörteln. Som min syster, moster, kusin har fel med? Tidigt klimakterie och så får jag akut känsla av att vara gammal och känner press om Felix kanske inte ska få något syskon och om vi ens vill det och att jag måste bestämma mig nu för att jag plötsligt är i klimakteriet?
Ni fattar. Är i alla fall orolig. Jag har alltid en sjukt regelbunden cykel och tror nu att jag har cellförändringar eftersom en miljon människor runt mig har det eller har haft det. 

Och nya tjänsten då. Stabilt som fan ibland, skakigt som fan ibland. Mycket jobb just nu. Har haft nya människor att jobba med typ hela tiden och till på det lär jag upp en sommarvikarie. Så är så uppe i varv när jag kommer hem mitt i natten att jag inte kan somna. 
Har typ börjat röka igen också. Känner mig sämst. Mår apdåligt av det och är övertygad om att det är därför jag blivit sjuk nu. Vet att jag förgiftar kroppen och att jag inte klarar det. Ändå sitter nikotindjävulen på axeln och viskar rök rök rök i örat. Och dåligt samvete av det och ond spiral neråt. 

Och som grädde på moset sker en stor omorganisation på jobbet och jag och flera av mina närmsta kollegor måste söka om våra jobb. Och vi vet inte ens om de tjänster vi sitter på kommer att finnas med i nya organisationen. Allt känns så osäkert och det värsta är att vi inte kan påverka nånting just nu. Bara vänta. Och hoppas att den kompetensen vi har är tillräcklig och behövs sen. 
Vi kommer inte förlora våra jobb totalt, så det är ju inte så att jag blir utan lön (vad de säger nu), men om jag inte får min tjänst hamnar jag som vikarie och därmed alltså kommer att sitta på föräldravik eller vik för sådana som är tjänstlediga eller utlånade till olika projekt osv. Tre månader här, ett halvår där ... Nya arbetsuppgifter, nya kollegor, nya tider så fort man flyttas. Inte så drömmigt direkt. 

Ja fan, det är inte så muntert nu alltså. Hoppas att det går över. Hoppas att jag blir mig själv snart igen. Kanske febern bara behöver släppa så känns allt bättre igen. Håll tummarna. 


tisdag, april 10, 2018

Nönnö, graat och tack

Det är en sån spännande tid nu. I Felix liv alltså. Det går så fort nu, han utvecklas från vecka till vecka. Framförallt så går han ju nu, helt obehindrat och alltid, han kryper bara om han behöver komma under nåt. Men även mentalt händer det grejer. Det är så tydligt nu att han förstår oss och han svarar och agerar på det. Säger vi att han ska ta ut nappen och ge den till oss så gör han det. Sen vill han visserligen ha den tillbaka, eftersom det är det bästa han vet här i världen, och står och ropar nönnö nönnö nönnö och gnäller och surar tills vi lyckas få honom på andra tankar. Typ genom att distrahera honom. Vet inte om det är nån bra metod egentligen, men det är helt klart det som funkar bäst när han skriker och protesterar mot att vi säger nej. 

När vi börjar laga mat eller sätter på vattenkokaren brukar han hämta en tallrik ur skåpet och kommer med den till oss. Om han når ställer han den på diskbänken också och huh:ar som han gör när han vill ha nåt. Roligast är när han vill ha gröt och han ropar graaat graat. Så himla himla gulligt. 
Ordförrådet ökar hela tiden också. Han försöker säga katt men det är svårt. Tack tack säger han dock varje gång han ger oss något, vilket är typ jämt. Han är hemskt generös och kommer med leksaker och skedar och diverse grejer han hittar hela tiden. 

Det märks så tydligt att han är äldre också. Han klarar leka med sådana här vanliga leksaker som stapeltorn och plocklådor och lyckas liksom med dem. Han har liksom mer styrsel i sina lemmar på något vis. Kan stapla klossar, klappa händer, äta själv. Ni fattar. 
Det här med att äta själv är också ganska nytt. Vi har knappt låtit honom få testa att äta själv innan, har liksom bara blivit så, men rätt vad det var för nån vecka sedan ville han ha skeden och nu är han proffs. Skopar upp mat och för skeden in i munnen. Det var som att han plötsligt blev redo och bara kunde det. Så som en del barn är med att gå. 
Visserligen hamnar en hel del på golvet och i haklappen, men han äter ju i alla fall sig mätt på en hand, utan problem. Eller ja, mätt och mätt, han verkar ju ha en omättlig aptit och vill smaka på allt vi äter och säger aldrig aldrig att han är nöjd. Han vill alltid ha mer. Vi får liksom chansa nuförtiden. Äter han för mycket får han ont i magen på nätterna märkte vi den dagen han åt typ hela dagen, så vi måste begränsa honom. Lite i alla fall. 
Det bästa är annars att han nu äter precis som vi. Samma mat. Vi brukar dock laga mat till honom skilt ibland eftersom han är så osynkad med våra mattider. När klockan är elva och han behöver lunch är liksom inte vi sugna. Men oftast gör vi matlådor av våra rester som han kan äta. Hittills äter han allt. Yey! Peppar peppar och allt man säger. 

Annars då? Han växer, tror vi. 10,7 kilo vägde han när vi vägde honom hemma på vågen. Han verkar dock inte vara 80 centimeter riktigt, i alla fall såg det inte ut så när han stod bredvid måttstocken på öppna förskolan i dag. En del kläder i storlek 80 börjar dock bli i minsta laget nu, framförallt överdelar. Han verkar ha långa armar tycker jag. Där och kring magen växer han ur allt först. Byxor däremot, där kan han ibland ha storlek 74 ännu. 
Oavsett storlek är han helt perfekt. Förstås. Och nästan alltid glad och go och sprallig och busig och påhittig. Skrattar så han kiknar när vi busar med honom, trotsar oss när vi säger nej och kommer och spontant kastar sig i våra famnar för att kramas. Ibland får vi också pussar utan att vi ber om det! Åh, kan han inte för alltid alltid vara sån här? 


onsdag, mars 28, 2018

Barcelona förresten

Det var helt ljuvligt i Barcelona. Underbar lägenhet som vi hyrde via jobbet och underbara människor. Vi (jag iaf) störde oss inte på varandra en enda gång och det funkade så bra att resa ihop. Kanonresa!
Och jag saknade förstår Felix, och A, men det var överkomligt. Jag grät till exempel bara en gång och det var när A sa till Felix att han pratade med mamma och berättade för mig att Felix då förväntansfullt hade vänt sig förväntansfullt mot dörren och ”huh?”-at. 
Herregud vad det gjorde ont att veta att han letade efter mig. <3
Jag hade visserligen lite alkohol i blodet då också, så blev väldigt emotionell. 

I alla fall: resan får fem plus av fem möjliga. Enda minuset var de feta skavsåren jag drog på mig första dagen. Åtgärdades dock med ett inköp av svindyra svinsköna nya skor. Lite win-win på det ändå. 

Vill nån ha tips på härliga ställen är det bara att hojta. Åt sån himla himla god mat. Tapas och pinxos ftw! 

tisdag, mars 27, 2018

Vem är han? Vem blir han?

Det ska bli så spännande att se vad Felix blir för person. Mot oss, framförallt mot mig, testar han gränser. Slänger sig bakåt och tjuter när jag har honom i famnen om han inte får som han vill. Skriker mot oss när vi inte her mat tillräckligt fort. Eller framförallt när han inte får precis exakt hur han vill. 
Men så kommer vi med andra barn. Avvaktande. Vill sitta i famnen och titta först innan han vågar gå fram. Kämpar inte emot så mycket när andra barn vill ha den leksak han leker med. Tar nästan aldrig andras leksaker. Försiktig. Kommer tillbaka till våra famnar och vill sitta mitt i leken. 

Det ska bli så spännande att se vem han blir. Vårt älskade barn. 

tisdag, mars 13, 2018

Barcelona

Jag ska vara borta från mitt barn (och sambo) i fyra nätter från och med i morgon. Herregud vad konstigt! Har hittills bara varit borta en enda natt, när vi firade A som fyllde år med en helkväll ute och hotellövernattning. 
Nu bli det så mycket mer. 

Det känns förstås så himla omtumlande och konstigt. Samtidigt är jag så himla värd att vara lite ledig. Det är A också värd, men vi får ta en resa tillsammans längre fram. För nu ska jag åka med underbara härliga människor från jobbet. Fyra tjejer. Bara vi. Och cava och tapas och Barcelona. Så underbart. 
Får väl facetime:a när längtan efter Felix blir för stor. Och fyra nätter går snabbt. Rätt vad det är, är jag hemma igen. 

lördag, mars 03, 2018

Lite om jobbet

Jag vill egentligen inte gnälla, för jag älskar mitt jobb. Jag älskar hur jag aldrig vet hur en dag ska bli, vad jag ska göra. Hur snabba beslut alltid måste tas och hur kompetenta och skillade alla jag arbetar med är, som liksom tar saker på uppstuds och gör det jävligt bra. Vi är som ett väloljat maskineri där allt fungerar. 
Men. Det har varit lite mycket den senaste tiden. Många olika beslut och rörigt med personal och ena dagen fokus på ett och nästa fokus på nåt annat. Rörigt. Oklart. Gnäll. Och då tappar man lusten orken viljan. 
Jag sitter på en sån plats också att jag hamnar i skottlinjen, om ni fattar hur jag menar. Kritik över sånt som är dåligt och fel hamnar hos mig, trots att jag kan styra väldigt lite över vad som faktiskt görs. Sedan är jag förstås inte felfri på något vis, men det är så tröttsamt att alltid behöva reda ut och strida och lösa problem och uppfinna hjul för att andra tycker olika saker och gör olika saker. Som min kollega sa om mitt jobb: ”på den mest otacksamma stolen på hela redaktionen”. 

Och det är så tråkigt att det ska kännas så här när jag har haft ett underbart halvår sedan jag kom tillbaka från föräldraledigheten. Visst har det varit tufft i perioder men det har funkat så himla bra med S som jag jobbar tillsammans med. Vi funkar likadant, brinner för samma saker, har samma ordningssinne och ja, är allmänt bra ihop. Världens bästa team. Typ. Så det känns så himla trist att det här är det sista som sker innan jag byter tjänst. Att vi måste sluta våra hår och strida och böka om allt så att vi båda tappar lust och ork. 
Och så känns det så himla taskigt att lämna henne. Byta tjänst och hon blir kvar. Det är en av sakerna som gör att det inte känns bra att byta tjänst. Annars är känslan just nu att det ska bli väldigt väldigt skönt att slippa den där stolen ett tag. 

onsdag, februari 28, 2018

Dagar som dessa ...

... är jag så glad över att byta tjänst. 
Puuuuh vilken vidrig dag. Det var bara det. 

lördag, februari 10, 2018

Sånt jag inte tagit mig tid att blogga om

• Vad korkad jag kände mig när taxipersonen en kväll plötsligt sa ”men du kanske vill förbeställa taxi för fler morgnar när du väl håller på” vilket plötsligt gör att jag aldrig mer behöver gå upp ur sängen på kvällen minuten innan jag hållit på att däcka av trötthet för att jag glömt boka taxi till jobbet morgonen efter. Herregud. Detta har underlättat mitt liv!

• Att gå på dejt är awesome. Firade A med hotellnatt och finmiddag ute och guuud vad gott det gjorde oss. Vi skulle gått på en spelning också men var för mätta och fulla och trötta så vi köpte folköl och chips och lade oss i hotellsängen resten av kvällen i stället. Sedan sovmorgon och LIGGA OCH DRA SIG. Det jag älskar mest av allt typ. Och hotellfrukost på det. Så himla bra!
Och också: rekommenderar Restaurang Växthuset för vegetarianer eller vem som helst. Sjukt jävla gott. 

• Jag blir kanske ledig stora delar av mars tack vare mitt jobbyte. ”Det är ju vi som vill flytta på dig så då ska ju inte du behöva lida” sa schemaläggaren. Cirka två veckor borde jag vara ledig. Betalt. Utan att ta ut semesterdagar. Jublar. 

• Barnet går snart. Han stapplar små steg varje dag nu. Står hela tiden utan stöd och håller på. En helt ny värld har öppnat sig för honom nu när han plötsligt når längre. Hans största intresse just nu är att riva ut allt vi har i köket. Tröttsamt men ganska gulligt. 

• Better call Saul är så jävla bra serie. Så snygg. Älskar filmningen, vinklar, ljuset. Och storyn! Älskar huvudpersonen. 

• Läste delar av FUP:en om terrordådet i Stockholm där i samma veva som den kom. Drömde om det flera nätter efteråt. Grät lite. Jag pallar inte det här längre sedan jag fick barn. Jag har verkligen alla känslor utanpå nuförtiden. 

Nu ska jag sluta förhala mitt sovande. Klockan ringer 04.55. Tjiho. 

måndag, februari 05, 2018

Sista dagen på skiftet och huvudet i spinn

Klockan är över två och jag är sömnlös. Som vanligt när jag jobbat kväll (natt-ish) och går av skiftet. Katten, min gamla skruttiga diabetes- och njursviktskatt, ligger på magen och barnet bredvid. Snusandes tungt med nappen i handen. Han har nog vaknat tidigare och blivit överlyft till sängen. Jag gillar det! Åh vad det är mysigt att krypa ner bredvid ett litet sovande barn! 

Barnet har ju för övrigt blivit ett år. Ska skriva om det nån dag. Om honom. Och i dag innan jobbet, förlåt I GÅR blir det ju, så gick han sina första två steg. Herregud. Mitt barn kan snart gå. 
Jag och A ska sova borta i veckan. Ska inte avslöja för mycket eftersom det är A:s 30-årspresent, men det ska bli spännande! Och konstigt. Min första hela natt borta från barnet faktiskt. Tror inte det blir några större problem dock. När jag jobbar så här som jag gör tar jag ändå inte något nattansvar för honom utan går och lägger mig långt efter att han somnat och vaknar långt efter att han vaknar. Typ som att sova borta ju. 

Och jobbet då förresten. Jag tackade ja. Jag ska byta i mitten av mars någon gång. Det blir säkert bra. Men tråkigt med härliga dreamteam som jag jobbar med nu. 

A och jag har förresten varit tillsammans (typ tillsammans, dejtat iaf) i sex år nu. 4 februari 2012 hånglade vi första gången. Herregud vad jag höll på och skrev mystiskt på bloggen då minns jag. Det var en rolig tid! Han var så ung och jag hade sån ångest över det. Men se, det gick ju kanonbra ändå!
Vi har ju tillsammans till exempel avlat fram ett alldeles ypperligt exempel av homo sapiens sapien. Och så har vi rätt skoj tillsammans också. Fortfarande har vi aldrig tysta middagar och det tycker jag är ett bra tecken. Jag och mitt ex hade fasen inte mycket att prata om. Och så är vi lika. Men olika. Han är bra, han där A. Och snygg också. 

Så. Nu har jag skrutit lite om min familj. Nu ska jag klappa katten tills jag somnar. Stirrandes på de där två sovande korvarna bredvid mig. 

fredag, januari 19, 2018

Också en fredag

Planen var en produktiv dag med dammsugning, storhandling, shopping på Ikea, omstrukturering bland prylar för att göra rum för ny bokhylla och så vidare. 
I stället vaknade jag halv sju av Felix och trots att det var A:s tur att gå upp kunde jag inte somna om. Var därmed trött och hängig och gråtig och allt var fel fram tills jag hade ätit lunch. Då somnade jag och sov till två. 
Och sen har resten av dagen gått åt till att försöka vakna till igen och få min kropp i nån slags balans och härligt mode igen. Nu, klockan halv sju känner jag mig halvt tillfreds. Oerhörda framsteg ändå. 

Alla tankar på produktivitet är dock bortblåsta. Nu vill jag i stället bara kolla på film eller spela tv-spel och dricka rödvin. På nåt sätt ändå ett bättre sätt att avsluta en fredag på. Hellre det än gråtbörjan av dagen alla gånger. 

torsdag, januari 18, 2018

Jag har inte bestämt mig ännu. Chefen var turligt nog på nån konferens och nu är jag ledig. Har därmed till måndag på mig. Status just nu: Jag tar det nog. Och hoppas att en tjänst på ”mitt skift” blir ledig så småningom. Omväxling förnöjer. Och så. 

I övrigt har yngsta katten blivit kastrerad och satt på diet. Vi har därmed två katter med två olika dieter. Det är inte klokt vad tid det tar. Elsa ska dessutom ha smärtstillande innan frukosten så hela morgonen var ett extremt projekt. Stiga upp med barn, underhålla barn på toaletten medan jag kissar och tvättar ansikte. Sicksacka mellan två hungriga katter och försöka göra gröt till barnet som sitter och skriker i sin stol. Ge barnet mat, ge mig mat och samtidigt hålla barnet nöjt. Försöka ge ena katten mat utan att den andra går dit eller att barnet kryper till kattskålen. Hålla den andra katten medan sen första äter och medan barnet hänger på mig. Ge katten medicin utan att hon klöser mig eller barnet som förstås ska vara med. Och sedan ge mat och se till att den första katten inte äter den. 

Alltså, jag var helt svettig. Nu däremot känns det skönt. Katterna mätta och loja, barnet sover frukost. Egentid på soffan = lycka. 
Borde ta tillvara på tiden, I guess, men är så himla nöjd med att slökolla på morgon-tv och surfa på mobilen. Mmmm, internet. 
Det är min hobby. Jag har verkligen inga extrema intressen, inget jag skulle kunna svara som intresse om jag skulle bli intervjuad i samband med en födelsedag i random lokaltidning. Men internet tycker jag om. 
Kanske inte gills som intresse när jag även jobbar som webbredaktör?

Nu ska jag sätta på kaffe. Varsågoda för ett mycket intressant inlägg. 

Gårdagens egentid. Höll cirka fem sidor i boken. Alltid nåt!



måndag, januari 15, 2018

Karriären och sånt

Jag har blivit erbjuden att byta jobb på jobbet. Alltså att börja en ny tjänst, ganska lik den jag har nu fast upp i hierarkin. Eller ja, jag tycker att det inte är sån stor skillnad egentligen men chefen, som kallade mig på möte i dag, tyckte att det skulle vara ett steg uppåt för mig. 
Och jag älskar just nu tjänsten jag är på. Med de jag jobbar med och jag har så roligt och får så bra vänner och de bjuder med mig på grejer och jag känner mig inkluderad och omtyckt. 

Den nya tjänsten skulle innebära att jag byter skift och därmed alla arbetskamrater och fortsättningsvis bara jobbar kväll. Så som jag gjorde tidigare, innan jag kom tillbaka från föräldraledigheten. 
Och det som känns värst är just det, att byta bort alla kollegor till andra. Jag har visserligen jobbat med dem också, men det var ett tag sedan och jag känner dem inte lika väl. Och de känner inte mig. 

Samtidigt så längtar jag som alltid efter nya utmaningar. Jag kan mitt jobb nu. Jag är bra på det och vet hur man gör, jag tar ansvar och når mål och vet vad som funkar. Jag utmanas inte så mycket längre. Det blir liksom lite hemtamt och vant. Visserligen skönt ibland men ändå lite tråkigt. 

Så ja. Jag ska bestämma mig typ i kväll och meddela i morgon hur jag ska göra. Herregud. Fick reda på det i går så det är snabba puckar. 
Så snabba att jag knappt hinner tänka. Ny tjänst med nya utmaningar och ännu mer ansvar, eller samma invanda halvtråkiga men med mitt skift och ”mina” kollegor. 
Kan inte någon bara bestämma åt mig?

tisdag, januari 09, 2018

Felix elva månader



Så blev han hela elva månader, lille korven. Herregud vad stor han känns nu. Egen vilja och mimik för att få det han vill. Fejkgråter med hela ansiktet när vi säger ”nej du får inte dra i sladden till brödrosten”. Och både kikskrattar och fejkskrattar. Pratar gallimatias för sig själv när han plockar med sina leksaker. Går med lära-gå-vagnen fram och tillbaka. Dansar när A spelar gitarr eller klättrar på honom och gitarren för att vara med. Skrattar när vi sätter på Babblarna. Är med och plockar i och ur tvättmaskinen och kan stå och titta på när den snurrar medan nån av oss behöver gå på toa halvt om halvt i fred.
Mest intressant är allt han inte får göra. Hänga i trasiga ugnsluckan när ugnen är på, pilla fingrar i eluttag, dra runt på vardagsrumsbordet så att det hakar i mattan och välter och han klämmer fingrarna. Leka med toalocket, äta papper och kartong från vår återvinningskasse i hallen, dra katterna i svansen. Och ja, allt sånt. Häromdagen åt han kattmat också.

Helst av allt vill han kunna gå. Det märks så tydligt. Han kryper ibland med fötterna i marken i stället för med knäna. Vill hålla oss i handen och gå gå gå. Men än så länge är han inte ens helt stabil att stå. Han kan stå i flera sekunder utan att hålla i sig men det är oftast vingligt. En gång tog han ett steg innan han förlorade balansen. Det räknas väl knappt, men ändå!

Däremot är han strulig med sömnen. Vaknar på nätterna och skriker. Somnar aldrig. Somnar och vaknar direkt. I största allmänhet en plåga att söva. Vi är stundtals så frustrerade att vi sliter vårt hår. Ibland somnar han inte förrän halv elva och det är en plåga när jag jobbar morgonpasset och min klocka ringer klockan fem. Även om A försöker ta det största ansvaret när jag jobbar går det inte alltid. Och jag kan ju liksom ändå inte somna om en skrikunge härjar. Ibland är jag därför heeeelt slut.
Men som tur är så är han också väldens goaste. Jublar när jag kommer hem från jobbet eller om nån av oss kommer tillbaka hem från nåt ärende. Slänger sig i våra famnar, pussar oss och kramas jämt hela tiden.
Så det är väl så det är. Pest och eufori. I en härlig blandning.

Men oavsett är han den jag älskar mest av alla i hela vida världen. Mitt lilla troll. Hela elva månader!

tisdag, januari 02, 2018

Året i bilder - november till december

November
Barnet fick en lära gå-vagn som var minst lika rolig att åka i som att gå med. 
Vi lagade egna dumplings för första gången. 
Barnet lärde sig peka var lampan är. 
På jobbet hade vi VM-kvalsmys. 
Vi hängde i vår nya röda soffa. 
Jag köpte en röd mössa. 
Lillen körde på isbjörnsoutfit. 
Jag och Ellinor åt lyxlunch och gick på långmassage. 
Så inträffade de värsta man kunde tänka sig när min kusin plötsligt gick bort.

December 
Barnet fick oss att orka trots sorgen och vi gick och gungade. 
Och sedan snabbfixade jag en adventsljusstake. 
Vi fotade julkort. 
Ansiktsgosade. 
Sedan kom svärmor/farmor och vi gick till Rosendahls trädgård. 
Och sedan köpte vi alla julklappar. 
Sedan åkte vi hemhem för att fira julen. 
Felix sov sött. 
Och vi tog en julselfie. 
Och så firade vi nyår med god mat och trevligt sällskap. 
Snipp snapp snut, så var ett händelserikt och samtidigt händelselöst år slut. Få resor, förutom inom Sverige och till Åland, en hel del sorg på slutet och mycket glädje i början. För då kom ju Felix till oss. 

söndag, december 31, 2017

Året i bilder - augusti till oktober

Augusti
Torphänget fortsatte. 
Och drack whisky sour med dränkta flamingos. 
Så firade vi Felix som fyllt ett halvår i den iskalla sommarkvällen. 
Och hängde lite till på stranden. 
Och spelade lite spel när barnet somnat. 
Så åkte vi hem till Stockholm och hängde med Puh. 
Vardagen med att laga mat till oss och mosa likadan mat till barnet inleddes på allvar. 
Så gick vi till Skogskyrkogården en dag. 
Ungen lärde sig krypa baklänges. 
Nån idiot sköt en person i vårt garage och vi fick inte komma hem på flera timmar. 
Och barnet var gulligt i gammelmormors hemstickade. 
Vi åkte till torpet igen och sov gott. 
Och vaknade. 
Och så började jag jobba igen efter sju månaders föräldraledighet. 

September
Jag och barnet tog gulliga selfies. 
Vi var på 50-årskalas och firade Magnus. 
Barnet lärde sig sitta ordentligt. 
Jag jobbade och blev påkommen med att ta selfies i hissen på väg upp till min våning. 
Vi firade härliga Julie på Åland. 
Barnet sov tätt tätt intill mig. 
Vi köpte en ny tv-spelskonsol. 
Och så fikade vi på kafé. 

Oktober
Mamma och pappa/mormor och morfar kom på besök. 
Vi besökte blomsterprakten vid Bergianska trädgården. 
Barnet började krypa ordentligt och ställa sig upp. Mest hela tiden. 
Jag drack öl och spelade boule med kollegor. 
Felix blev tv-stjärna. Typ. 
Och jag skrev en artikel. För första gången på evigheter. 
Och den här medhjälparen hängde tvätt. 
Och jag öppnade toalocket och slängde i strumporna i stället för att öppna locket till tvättkorgen.