tisdag, september 12, 2017

Om smörgåsrån och pallade äpplen

I går var planen att ta tag i det här hemmet som blivit så åsidosatt den senaste tiden. Tre helger sova borta i rad är döden för ett välfungerande hem. Och nu väntar två helger jobb i rad. Puh. I oktober, då får vi storstäda. 
Som sagt, jag hade en plan. Det slutade med att jag sov en och en halv timme på soffan med Felix sovandes på mig. Jag satte visserligen på en tvättmaskin men det var A som fick hänga den. Och så dammsög han upp det värsta, vilket var tur eftersom vårt barn var svart efter en timme på golvet. Herregud, vi kan inte vänta en och en halv vecka mellan dammsugningarna nu med golvhasaren i huset. Det är tydligt det. 
I dag hoppas jag att jag orkar göra lite lite mer i alla fall. Skura toan är prio ett. Sedan ska jag försöka ställa barnstolen i duschen och sanera den. Det är ju fint med en gammal sliten träbarnstol med snidade detaljer, men fasen vad det är opraktiskt. Och fasen vad torkat smörgåsrån är stabilt. Särskilt med lite gröt som klister där under. 

Kommande två jobbskift, cirka två-tre veckor framöver alltså, ska jag jobba morgon. Får testa och se hur det fungerar med familjen. Hoppas bra. Jag kommer ju att börja jobba innan lillen vaknar men kommer hem vid halv fem om kollektivtrafiken fungerar optimalt. Får kanske lite färre vakna timmar med honom än när jag jobbar kvällspasset, men å andra sidan kan jag hjälpa till mer med honom. A får annars ta alla morgnar och alla nattningar.

I helgen var vi på Åland och firade mitt gudbarn som fyllde fem. Och stängde torpet för säsongen. Var sorgligt (inte kalaset utan stängningen) för precis när vi kom dit sken solen och det var sån där hög höstluft och solen var fortfarande varm och det kändes precis som första gången vi var där och tittade. Ett litet paradis i utkanten av byn, helt omgärdat av skyddande träd från grannskapet. 
För övrigt kom en granne och hälsade på sist vi var där. Första gången det skett på de fyra (eller är det fem?) år vi haft torpet. Grannarna närmast brukar mest blänga mot vår gård och en gång när pappa gick dit för att fråga något fick han bara enstaviga svar. Konstigt. Men grannen som kom förbi sist var enormt pratglad och berättade att han ibland gick in på vår tomt för att se till att allt såg okej ut. Kändes schysst. Erkände också att han under äppelåret i fjol pallade med sig några stycken. Haha! Jag sa varsågod!

Mamma och pappa är för övrigt på en långresa i USA. De har väl varit borta i tre veckor eller nåt sånt nu och är just nu i eller på väg till New Orleans. Planen är sedan att på fredag flyga till Miami, men får väl se hur det blir med det. Orkanen Irma är ju fortfarande i Florida och härjar, även om den "bara" är ett tropiskt oväder för tillfället. Men Miami drabbades ju hårt och det är enorma översvämningar nu, så tveksamt om läget är bättre på fredag. 
Sedan lurar ju stormen Juan där bakom också. Nåja, de verkar ha haft det underbart hittills, så tror inte det går någon nöd på dem om de måste hoppa Florida. 

Nu ska jag micra en kopp kaffe, som den småbarnsförälder jag är. Hepp . 

Hejdå torpet!
Födelsedagsfrukost för den här stjärnan!
På väg på kalas. Läppstift på. 
Barnet efter besök hos farmor. Ännu ett underbart hemstickat plagg från henne. 
Barnet på kalas. Vill inte dela med sig och ha allt det andra barnet har. Tänker att det är nackdel med ensambarn. Vet dock inte om det är en tillräckligt bra orsak till att försöka få ett syskon. Just nu känns ett barn helt perfekt. 

Inga kommentarer: